Då har jag och sambon varit iväg på en liten semester och jag är helt slut! Åkte iväg vid 10 på lördagen för att åka till Vallarnas Friluftsteater (http://www.vallarna.se/)och titta på Virus i bataljonen.

På vägen ner kläcker jag ur mig. Suprise älsklingen vi ska till Ullared...hmmm....men in fick jag honom och jag har aldrig gått genom Gekås på 30 min. Ville ju bara visa hur det ser ut när man ändå åker förbi :) Behövde ju inget heller...skrev jag verkligen det?

Väl nere så var det bara 30 min kvar till föreställningen och det var hur bra som helst. Rekommenderas starkt! Det var en underbar miljö och folk i alla åldrar och alla kategorier. Det var två akter på ca 1 timme vardera och en paus på ca 30 min. När det var slut blev det lite smått kaos när alla skulle ut. T o m jag från lilla Motala vet att man släpper vart annat men ja ja våran stad är visst stor ibland för här körde folk som jag vet inte vad....

Sen bar det iväg till Värnamo för att bo på hotell- Scandic och för att få i sig lite mat. Bästa med hotellet var nog frukosten. Vad slåt en hotellfrukost!? På vägen hem, dagen efter, så blev det ett stopp på A6 och väl hemma somnade jag bums! Fantastisk semester och denna lever vi på ett bra tag.

Tyvärr innebar semestern att mormor stal mina hundar och åkte på semester så det är tomt här hemma men jag ska nog ut och drilla Malle och Linda i framförbyten ändå :) Längtar tills hundarna kommer hem igen!

Malle har berättat ett tag och en skrämmande artikel om temperaturen i bilen. Idag bestämde jag mig för att läsa lite om det och den här skrämmande faktan hittade jag:

"En enkel undersökning visar att på mycket kort tid blir bilen en dödsfälla för ett instängt djur. En bil parkerades klockan 08:30 i skuggan, yttertemperaturen vid tillfället var 14 grader. Bilens innertemperatur var 19 grader. Fram till klockan 14:30 gjordes varje timme en avläsning av ytter- och innertemperaturen samt väderleken.

 Viktigt att notera är att bilens innertemperatur påverkas mycket litet av om fönster och/eller baklucka står öppen. Värmeslag kan även uppstå om hund/katten färdas i bur där solen ligger på under en längre tid och inget solskydd finns.

Hundar och katter svettas inte på samma sätt
Hundar och katter är mycket känsliga för höga temperaturer. Redan när termometern visar på över 41 grader kroppstemperatur finns det risk för överhettning. Hunden och katten svettas inte som vi människor. Istället används tassar och mun för att reglera kroppstemperaturen. Blir temperaturen för hög blir djuret stressat och börjar hässja för att sänka kroppstemperaturen.

Den som lämnar ditt djur i en varm bil kan bli åtalad för djurplågeri. Du som räddar ett djur i nöd ur en varm bil har stöd av Brottsbalken §24."

http://www.agria.se/agria/index.nsf/LinkFrameSet?ReadForm&url=http://www.agria.se/Agria/text.nsf/id/5359

Idag har vi börjat dagen på det bästa tänkbara vis! Vi mötte några av våra underbara vänner ute i Vadstena för att köra en klass 3 bana från Åtvidabergstävlingarna som gick av stapeln i helgen. Alla var fulla av förväntan, riktigt laddade och bubblade av positiv energi. Vi har valt att försöka köra en bana i veckan med olika svårighetsnivåer för erfarenhetens skulle och tillsammans med människor som kan berömma och peppa varandra.

Idag var det en hoppbana som såg så rolig ut och som Roger Franksson gjort. Testade att lägga Molle i starten trots att det vräkte ner, jag behövde stå två hinder bort och så hade jag inte gått med honom innan utan han låg med en raket i baken...trots det låg han rikigt fint! Starten och fram till slalom var helt underbart. Vi kör så det ryker! Slalom tog han kanon och självständigt sen kommer min miss. Jag skickar in honom i lilla tunneln för att sen skicka in honom i makaronen men där sänder jag handen och håller kvar när jag vrider och han lyder- hand in-dog in- så vi snurrar runt. Sen kommer ur sin linje lite fram till hoppet men annars gick han så bra som vi kan just nu! WOW! Jag är så nöjd och det var underbart att se alla andra som var grymt bra. Idag körde alla på toppen av sin förmåga! Mina älsklingar (http://xamarlenax.blogspot.com/) var så bra att jag t.o.m fick tårar när jag kom hem. Så stolt! Vi tränar så underbart ihop och vi utvecklas hela tiden med fokus på glädje!

Här hemma regnar det så det var tur att vi hann med en promenad innan :) Vill tipsa om en sida som jag fått av www.linnsan.se som heter www.picnik.com där man kan leka med sina bilder.

Har fått förfrågningar om bilderna från Kanonsabotören och det är jättekul om någon vill använda dem. Tyvärr är jag dålig (prioriterar inte det nu) på att lägga dit mitt namn på bilderna så än så länge litar jag på att man länkar till min sida eller skriver ditt fotografens namn.

Har haft besök av kusinerna från Falun. Alltid lika kul! Här kommer vackra Sara men busfröna:

Igår eller i måndags rättare sagt ringde jag Malle och frågade om jag fick utmana henne i att starta vår första tävling. Tyvärr satt hon då hos veterinären så jag fick starta själv med ett enormt stöd ändå. Vi är ju ändå hel och långhalm vad gäller träningen och gör en gemensam utveckling.

Vi tyckte att vi hade planerat dagen riktigt bra då vi båda åkte till "våra" gym för att sedan ta med gamlingarna (läs Rufus och Baby) ut och spåra. När vi väl kom ur skogen var det en timma kvar till anmälan så lite svettigt blev det. Malle hade lagt ett spår i riktigt svår terräng och Rufus blev riktigt trött så jag knappt kom fram på en hel del ställen och fick släppa linan ett flertal ggr. Han spårade riktigt bra, även om Malle lade mycket mindre blod än vad jag brukar. Borde verkligen få tummen ur med ett anlagsprov.

Åter till debuten...

Kommer dit men fegar lite och anmäler mig när det är fem minuter kvar för att slippa starta först. Jag var grymt nervös, men så förväntansfull!

Analysen kommer sen med filmerna som jag hoppas få idag eller imorgon. Agilityklassen slutade vi på en 4: placering med tiden 36.12 jämfört med vinnarens 36.38 Vi hade 5 fel i slalom då jag valde att inte fega utan skicka in honom från kl 4, även om jag på filmen såg att han inte var vaksam på att jag försökte dra honom mot mig och så var jag inte tillräckligt tydlig. Men hur mycket tappade vi inte där?

Hoppklassen vann hann på tiden 29.78 jämfört med tvåan som hade 38.59 med en vägran då hennes hund inte såg den genomskinliga tunneln (helt förståeligt) och sprang runt. Men det här loppet var underbart då min attityd var- kör järnet och inget feg här och Molle jagade mig så gott han kunde. När vi kom i mål kom en underbar kvinna (läs Emöke) fram och gav mig "give me 5" och sa vilket samspel, vilket team. Det är den känslan jag hade och det är det vi jobbar mot och f**n va bra han gick!

Nu ska det bli kul och se när han får upp den fart han har på träning och om det var lite nervositet från oss båda med miljön mm. Den här tävlingen gav mersmak och gav mig det kvitto jag ville ha dvs att vår träning ger resultat och att vi utvecklas tillsammans.

Nu ska jag gå vidare med mitt leende och ut på promenad med båda busfröna! Idag är jag extra lång och extra kaxig men visst är det härligt att man får vara det ibland ;) Och det bästa av allt är att jag igår inte brydde mig ett dugg om resultatet (även om jag skriver dem här för dem som läser) utan det var delar av loppen och att vår grundträning ger resultat som var det viktiga och glädjeämnet! Samt hans hastighet (vilket är därför jag jämför tiderna) och min glädje från start till mål. Vi hade kul!

Igår när jag skulle träna agility med båda hundarna flippade Rufus ut fullständigt. Han skällde och skrek verkligen och varken Malle eller jag fattade vad det var. Han hade ju precis tränat lite och fungerade jättefint. Efter en lång stund och vi äntligen var färdiga inser vi att han skriker och skäller efter Iss. Vi kunde inte ens gå av hundar tillsammans då han reagerade som att det var en löptik, men Iss är ju en DET.

Jag hamnade i den här situationen man inte alls vill hamna i och skäms över efteråt. Jag brottade ner honom och försökte få honom att ligga på sidan för att lugna ner sig, han fullkomligt skriker och rycker upp huvudet hela tiden för att få det nerputtat av mig samtidigt som han gång på gång svarar med att försöka hugga mig! Stressad till max börjar tårarna komma även om jag försöker lugna ner mig men att se sin hund ligga där som inte hör mig, blir rödsprängd i ögonen, flåsar som en tok, sprattlar, hugger OCH har två typer av hjärtfel är bland det värsta jag kan tänka mig. Jag låg säkert där 20 min och sen gav jag upp och satte in honom i bilen. Väl hemma låg han i sin bur 30 min för att varva ner och kom sen ut och var lika i gasen, men sen var han helt slut. Varför skriver jag då detta!? Jo ta vara på era hundar och ta inte för givet att de är friska eller hör er. Att Rufus är döv är så oerhört jobbigt och det tar så hårt på mig och honom. Han har blivit mer stressad och jag sörjer att jag aldrig mer kan berömma honom med ORD, berätta vilken underbar prins han är och säga att jag älskar honom. Denna dag hoppas jag aldrig kommer igen och därför letade jag upp stunder jag tokälskar med Rufus. Här hittade jag en film från förra året då Rufus gick så fint på agilitybanan i Boxholm. Så här drömmer jag om att se honom igen!

Nu är äntligen bilderna ute och det är ca 250 st. Tyvärr har man ju inte möjlighet att fota alla och än så länge försöker jag lära mig min kamera. Jobbade ´med slutartiden och eftersom jag hade 1/4000 så blev det ett högt ISO-tal och det är därför en del bilder uppfattas som grumliga men man lär sig.

Det gäller som tidigare att man får låna mina bilder om man skriver fotografens namn och gärna meddelar att man lånar. Det är så roligt nu när jag lagt en hel del tid på att fotografera och ladda upp bilder om man får reda på att någon uppskattat dem och använder dem.

Wow jag är ju helt galen har jag insett i helgen! Jag har ju som jag skrivit tidigare valt att inte starta Molle officiellt än eftersom jag känner mig själv för väl och vet att jag skulle ha mycket svårare att vara konsekvent på tävling än vad jag har på träning. Sen har jag gett mig fasen på att min hund ska ha en bra grundträning. Men efter helgen har jag nog insett en del saker:

• Molle måste få starta på tävlingar för att få erfarenhet
• Vi måste springa banor för att lära oss mer om varandra
• På tävling så ser jag också vad han lärt sig och vad han behöver träna mer på
• Jag måste ut för att utvecklas som tävlingsmänniska och bli den handler jag vill vara

Jag vill tacka alla fantastiska ekipage som gett mig en otrolig kick och en enorm inspiration att fortsätta jobba med Molle och att bli så bra jag vet att vi kan bli. Med Rufus så kände jag mig otroligt revanchsugen!

Vad har jag lärt mig i positiv bemärkelse dessa två dagar:

• Fasen vad härligt det är med de ekipage som tokkör utan att hålla igen alls. Ibland bär det vägen och ibland blir det kaos men leendet finns kvar och hunden är sååå gasad. Detta ska vi jobba mot!
• Jag VILL ha mina kontaktfält och jag får inte slarva med dem
• Att springa ett lopp säkert och i lagom tempo ser jag inte som lika bra som de som går toksnabbt med stolpe ut. Tyvärr känner jag så och det måste jag komma ihåg vad gäller oss med.
• Agility är så underbart och en sport som är på väg
• Jag älskar livet med mina hundar och att sitta vid bankanten med Rufus i knät, kikandes på det jag älskar och med en massa människor runt mig med samma intresse måste vara det bästa som finns!
• Jag älskar att prata agility! Kikade avundsjukt på alla som diskuterade olika lösningar osv!
• Jag måste sluta tjata om att pinnar inte ska spela roll utan verkligen leva efter det och jobba på den inställningen för den spela såå stor roll!

Vad såg jag som jag inte vill ha?

• Många som jag tror har släppt på sina kriterier vad gäller kontaktfält och jag såg flera hundar som smög ner och visste att det inte är hela vägen ner som gäller. Flera skrek hysteriskt argt för att handarna skulle ner och det problemet vill jag inte ha även om jag inser att det är lätt att haman där.
• Såg en del handler som visade en stor frustration lite för tydligt och det gick ut över hunden. Den tävlingsmänniskan vill jag inte vara.
• Många hundar tjuvade i starten och det ÄR ett problem för oss och jag kunde riktigt se mig själv göra samma sak. Jag måste jobba vidare med det för under tävling är det lätt att man är nervös och släpper iväg en tjuvstart. Många gick och kommenderade samma sak om och om igen...jag med...plats plats....summan av det fick jag se nu och det är ju en osäker hund. Jag måste bli bättre på det. Sagt ord gäller!

Hade iallafall en fantastisk helg med underbart sällskap! Fick se Linda med Minus och hans underbara fart på tävling, Ida och Tuva som är så tajta och fick med sig en pinne hem, Eva med den enorma utvecklingen och snabba pudeln Milou, Linn som tog pinne med Agnes och Molles pappa med nervösa Bea som alltid är lika underbar! Träffade Kalle med sin coola Nelson som vi eventuellt ska bilda lag med. Vad sägs om Nelson and the Knutters?

Tog en massa bilder i helgen men de kommer ut ikväll eller i natt hoppas jag på! Här kommer tre favoriter: