Ja det kan man verkligen undra. Igår var vi ute på sjön hela dagen och fiskade så jag borde varit trött när jag vaknade, men istället vaknade jag mett ett leende på läpparna och massor energi! Så skönt! Därmed bar det ut på en promenad i skogen på 1,5 timme och gissa vad jag hittar- världens smultronställe eller rättare sagt världen hallonställe. Hem och äta frukost för att sedan ta cykeln till min gömma! Klart man inte kan låta dem hänga där! Vet inte folk hur goda hallon är eller varför hade ingen annan tagit dem?

Annars har jag hunnit med ett agilitypass med Linda och Malle. Började med hopptekni och körde sen en del av en bana där vi klockade ett framförbyte och ett bakombyte. Molle körde 0,3 sek snabbare på bakombytet men det bästa var att jag såg att han verkligen förstod kommandot vi tränat på det ett tag. Det kallar jag seger!

Han var helt underbar idag och lika taggad som alltid. Kan inte fatta hur tok-kul vi har ihop och det är så kul med en agilitynörd till i familjen! Balansen och kontaktfälten var klockrena idag och han såg riktigt rolig ut när han en gång fick länga sig så att han nästan låg i backen för att stå kvar. Analyserade Molle lite idag och det syns hur stressad han blir när han inte vet vad han ska göra=vilken tur det är att matte tycker att grundträning är lika kul som han! Jag har insett en sak: att ha en snabb hund är inte bara att tuta och köra. Det krävs en hel del för att både hund och förare ska känna glädje. Det är jobbigt och svårt som handler att vara konsekvent och köra efter en plan. Jag är inte och kommer aldrig vara någon som ser hundarna som det enda i mitt liv (även om det säkert verkar så här eftersom jag valt att bara skriva om hundarna här.) Man ger lätt upp för det man vill ha just nu, men när man ser lyckan i Molle när han förstår är grundträningen och den tid man lägger ner värt det. Och anledningen till grundträningen är ju att Molle behöver det för att klara av att köra agility på ett hanterbart sätt. I början flööög han ut från gungan och kunde kasta sig in i ett hinder- hur farligt är inte det? Molle är ju inte Rufus som känner glädje av att bara springa, utan hans belöning är hinder och att få fortsätta. Vår gemensamma glädje är att bara få springa och ha kul. Jag är så tacksam för att ha så olika hundar. Rufus var helt underbar nu när vi cyklade och drog halva rundan- kanske kan jag utmana er Malle i drag ;)

Nu ska jag ner och smaka blåbärspajen jag gjorde förrut. Fanns visst lite blåbär i skogen med. Visst låter jag jobbigt hurtig. Jag håller med vet inte vad som är fel ;)